Min mormor, min inspiration

Det finns många betydelsefulla personer i mitt liv och jag skulle kunna skriva mycket om dem alla men det här inlägget ägnar jag min mormor som imorgon, på alla <3:ans dag, fyller 75 år.

Min mormor är en underbar kvinna, en älskande, omtänksam och positiv förebild! Hon har varit gift med morfar i över 50 år och dem älskar varandra på ett vis som man nog bara kan göra efter att ha spenderat mer än två tredjedelar av sitt liv tillsammans. Jag hoppas att jag någon dag är lycklig nog att uppleva samma typ av kärlek! Men det är inte bara att mormor och morfar är en förebild rent förhållandemässigt utan rent allmänt i livet, dem lever aktiva och pigga liv och dem känns inte gamla. Jag som har jobbat mycket inom äldrevården har träffat personer som inte ens fyllt 70 år och som är oerhört negativa, inaktiva och som inte verkar ha levt mycket ens innan dem blev lite äldre och sjuka. Min mormor har aktiviteter flera gånger i veckan både på egen hand och ihop med morfar, dem åker flera gånger om året till sitt torp och pysslar med allt som behövs där och dem åker på minst två utlandssemestrar i snitt per år, gärna sista minuten och ospecifierat, inte alla i deras ålder som lever så!

Att min mormor inte direkt ser ut att vara 75 år gammal är också något som inspirerar mig, hon beter sig inte "tantigt". Hon klär sig fint men inte på ett sätt som om hon försöker se yngre ut än vad hon är men heller inte som om hon skulle vara gammal eller omodern. Hon åldras med en värdighet som i dagens läge verkar vara något av en ovanlighet. Jag hoppas att jag klarar att åldras med samma värdighet!

Mormor är även en grym kock och bagare, inte proffesionell men oerhört duktig, enda negativa är väl då att hon inte direkt har några recept utan mycket är i hennes huvud och hon gör lite olika varje gång men samtidigt blir slutresutatet alltid lika gott! Hon vågar pröva sig fram, testa nya exotiska recept och blandar svensk husmanskost med recept från alla jordens hörn.

Jag skulle kunna skriva ännu mer, men är rätt så trött och slut efter dagens fest. Mormor firades med många nära och kära omkring sig vilket gör att jag är rejält trött av alla intryck, alla ljud och mormors mycket goda mat.

Avslutar med att konstatera att om jag vid 75 års ålder får leva så aktivt, positivt och älskande som min mormor gör kommer jag vara en lycklig kvinna med en underbar familj omkring mig, för vi är inget utan vår familj, på gott och ont ibland men mest gott när familjen är som min ;-)

Love/ Bodacious L

Ps. Familj är inte dem blodsband vi har, utan den familj vi skapar tillsammans med eller utan blodsband, så ser jag det iaf!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0